MadeleneC

Tyvärr har vi nu fått inse att tiden inte räcker till för våran underbara Raven! Vi har därför beslutat att hon ska få komma till ett nytt hem där tiden finns och där hon kommer att må underbart. Ett hem med mycket kärlek, dissiplin och lydnad. Jag vet att hon kommer att få det hur bra som helst!
Trots att detta inte var vad vi ville när vi skaffade henne så är det för hennes eget bästa.

Jag vill bara klargöra att den dagen som vi bestämde att vi skulle skaffa hund var bland annat arbetsförhållandena helt annorlunda än vad dom är nu, därav att vi tycket att tiden fanns. Vilket den även har gjort. Det är nu på senare tid som det har förandrats. Vi jobbar mer, och på andra tider. 
Att hela tiden känna en inre stress för att man måste hem och gå ut med Raven, det mår man inte bra av.

All ledig tid som finns går till Raven och inte ens det räcker till. Det är då man faktiskt måste ta sig i kragen och diskutera igenom "problemet" och komma fram till en lösning. Det är precis det vi har gjort och lösningen är bra.

Det är tur att jag har en sådan underbar familj som jag har. ♥
Efter ett rejält prat med mina föräldrar så har dom och min lillebror bestämt sig för att ta över Raven.
Min lillebror är arbetslös och har all tid i världen. Han har även haft planer på att skaffa sig en egen hund,
vilket nu passade oss perfekt.
Detta blev en perfekt lösning på det hela. Raven slipper komma till ett helt nytt hem och vi slipper att förlora henne. Så nu kan vi ändå träffas när vi vill. ♥

Precis hemkommen från ett besök hos veterinären. Röngen visade inget så troligen har lilla stumpan trampat på något vasst och därav det onda i tassen och att hon haltar sig fram.
Så pencelin i några dagar och lite vila så ska hon allt bli bra :)

Nu ligger hon här med mig i soffan och sover!

Raven kom och ville mysa i soffan..
Detta blev hennes "ställning"
Knäpp hund man har, hehe ;)

Att ha en hund med överskottsenergi och att försöka städa går inte riktigt ihop!

"Varför inte ta en promenad kanske?"
Om det nu hade varit så bra att hon blev trött av en promenad, hade jag gjort det. (Har redan varit ute med henne i nästan en timma utan resultat) 
Men nu är fallet att damen inte har blivit speciellt slutkörd dom senaste dagarna.
Både jag och Fredrik har jobbat.

Sen är hennes uppdrag i livet att långsamt ha ihjäl mig innifrån!

Hon är söt när hon sover!

Från när vi var ute i skogen förut.
(på något vänster så skiftar det i blått när det är skymning)

Bara så ni vet vill jag skjuta min hund ibland! Nu när Fredrik kom hem från jobbet, medans jag fortfarande var i skolan, upptäckte han att Raven har käkat på min jacka. Har en sådan där tjock, mysig och goo Everestjacka med fluff på luvan. Det har hon fått tag på och dragit loss. Så det första jag fick göra när jag kom hem från skolan var att sy tillbaka dom knapparna jag hittade. fem av sju.
Okej, det var bara att laga, men det är så irriterande!

Så nu sitter jag här i köket, lyssnar på musik och dricker tranbärste. Min nya favorit!
Fredrik ska snart iväg till jobbet en sväng igen...

Kvällen blir ovis!

Om lite meindre än två timmar har vi hämtat Raven.
Kommer bli så himla kul. Längtar verkligen.

Tjing.

Am Staffen är en relativt "ny" ras. Den godkänndes 1936 av Amerikanska Kennelklubben. Dess ursprung är en korsning mellan bulldoggar terriers. Men det tog inte många år innan folk upptäckte att Am Staffen var en särdeles trevlig kamrat och följesagare i det gadliga livet, väl lämpad att leva ett familjeliv. Aveln har under många årtionden inriktats på att dämpa "hetshundsanlagen" samtidigt som man behållit det stora mod som är ett av Am Staffens särdrag. I Amerika används den bland annat som terapihund på institutioner för gamla och handikappade av olika slag.

American staffordshire terriern härstammar från hundar som tillkom "INTE" för att slåss med andra hundar utan för att hantera och hålla fast boskap. Talrika avbildningar av dessa hundar finns på brittiska tryck från sent 1700 tal och tidigt 1800 tal. De är till förvillelse lika dagens Am Staffar, hundarna tillkom genom naturligt urval. Det var de hundar som lämpade sig bäst för uppgiften som användes i aveln. Hundarna var helt enkelt slaktarhundar vilka hade till uppgift att stressa slaktboskapen genom att bita sig fast i deras mule och hålla ett fast grepp. Från dessa hundar härstammar också den engelska bulldoggen som numera inte alls ser ut som den en gång gjorde.

Konstmörning av kött genom hundbitning av slaktboskapen var tidvis påbjuden i lag under 1700 talet. Genom stressning av kreaturen höjs bl a vätskehalten i köttet och det bryts ner fortare än det annars skulle göra. Detta var önskvärt i en tid då dagens kylteknik inte fanns och slaktprodukten omedelbart skulle användas. Efterhand kom man på att man kunde hetsa särskilt framgångsrika hundar mot tränade tjurar vilket blev något av ett folknöje. Man hetsade också dessa hundar mot kedjade björnar, apor, grävlingar och andra hundar.

Detta folknöje som numera i de flesta länder betraktas som rena barbariet fick efterhand opinionen mot sig i England och förbjöds enligt parlamentsbeslut år 1835. En del av hundarna utvecklades därefter till dagens engelska bulldogg, en del ingick i bullmastiffen. Andra blandades i någon mån med terriers och användes för olagliga, organiserade hundslagsmål på undanskymda platser. Så tillkom Staffordshire Bullterriern. Ur dessa engelska hundslagsmålshundar utvecklades Bullterriern genom ytterligare inblandning av terriers och Bullterriern blev så småningom en ren sällskaps- och utställningshund.

Med brittiska immigranter kom den engelska hundslagsmålshunden till Amerika under 1800 talet. Där utvecklades den till en något större hund, sannolikt genom inblandning av bland annat den skotska Blue Paul terriern, som numera är utdöd. I Bostontrakten bedrevs urval på färg och inblandning av bl a fransk bulldogg varigenom Bostonterriern skapades. De större hundarna, som användes som sällskaps-, familje- och gårdshundar som skydd mot både två- och fyrbenta rovdjur och även till hundfighting kom att kallas American Bull Terrier, Yankee Terrier eller American Pit Bull Terrier. Dessa hundar kom att betraktas som Amerikas nationalras och blev synnerligen populära. De förekom i filmer som "Little Rascals" och "Our Gang" och de prydde framsidan på tidningen Life ett antal gånger och de var USA´s symbol på värvningsannonser för den amerikanska krigsmakten under första världskriget.