MadeleneC

Nu har en sten lyfts från mina axlar..
Det kommer nog bli bra ändå, trots allt :)

Det är mycket som händer i mitt liv just nu.

Just nu känner jag mig ganska nere och tom,
men jag vet att det kommer att bli bättre.


Tiden läker alla sår, eller hur är det man säger...?

Dom senaste två dagarna har var varit något fruktansvärt irriterad!
Att jag är på dåligt humör på jobbet är ju inget chockande, men att det fortsätter när jag kommer hem, det är inte helt okej!
Som i morse vaknade jag irriterad och det har hållt i sig hela dagen.

Hoppas på bättre humör imorgon!

Idag är en sådan dag då jag önskar att min kärlek hade ett vanligt jobb. Ett jobb då han jobbar måndag till fredag, sju till fyra. Vilket han verkligen inte gör nu!

Ibland blir jag så trött och ledsen på att han jobbar så som han gör.
( tisdag=9-18, onsdag-fredag=9-23, lördag=14-23 )
Det vill säga att han endast är ledig söndagar och måndagar. Visst det är två dagar, precis som om han hade jobbat ett 7-16 jobb.
Men det är just det här med kvällarna. Att spendera nästan varje kväll själv är inte roligt!

Självklart är jag ju aktiv och gör saker på eftermiddgarna, men när klockan närmar sig åtta - nio om det är dags att mysa ner i soffan så är det någon som fattas!

Jag missunnar honom verkligen inte att han äntligen har hittat ett jobb där han trivs. Det är helt super :) Men ibland blir det bara så ensamt såhär på kvällskvisten....

 
( Får man känns såhär efter snart 4 år och snart 8 månader? )

Funderar allvarligt på att i helgen städa bort julen..
Att snön kom så tidigt i år gjorde att jag inte ens hade julkänslor på självaste julafton! Vill bara få ordning på allt.
Är en del kvar att göra, lite möbler att bli av med osv. Ska fixa sovrummet i slutet på månaden eller i början på nästa. Så är det helt klart med tapeter i alla fall.

Så är du ute efter en databänk har jag en över :)


Får se vad som händer till helgen ....

Något som jag har gått och funderat på ett tag nu, eller ja närmare ett år faktiskt, är att det skulle vara grymt roligt att utbilda sig till konditor.
Måste erkänna att det är som kallskänka jag helst vill jobba som men för det första finns det inget sådant jobb häromkring och flytta ska vi inte göra än på några år. Sen så finns det inte så många kallskänks jobb i Sverige överhuvud taget. Det är på större hotell och det är inte 100% kärlek bakom sådan massproduktion.

Så konditor skulle vara något för mig. Är sjukt svårt att hitta någon utbildning bara.
Tänkte ringa till Syon på Katedral imorgon och se vad han har att säga om det hela. Man kan ju alltid hoppas på att det finns något bra i närheten.

Få se vad som händer!

Fatta coolt att kunna göra något sådanthär :)

Igår såg jag dig, dig som jag inte sett på så många år. Våra ögon möttes för en sekund, sen var det inget mer. Det högg till i hjärtat och en klump i magen. Du är den personen som väcker så många kännslor. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, kommer alltid att älska dig - för den du var. Hugget i hjärtat är för att du samtidigt gjorde mig lycklig gjorde du mig även så ledsen, arg och besviken!
När jag såg sig så visste jag att det var över. Att det vi en gång hade aldrig kommer att komma tillbaka, inte ens våran vänskap!

Fick precis ett samtal om att jag ska få komma på intervju för ett jobb på onsdag. JA, äntligen! Enda problemet är att jobbet är i Vimmerby på Astrid Lindgrens värld. Så hur ska jag ta mig dit? Att åka med tåg kostar runt 1000 kronor totalt fram och tillbaka, vilket jag inte är direkt beredd att betala. Sen jobbar både jag och Fredrik eftermiddag den dagen så på så sätt är det ju ganska kört också med tanke på att det tar ca 3 timmar enkel resa.

Så nu kommer vi till det där: Ska jag eller ska jag inte?
Kanske kunde jag komma på torsdag men har fortfarande ingen som kan skjutsa mig.. Villig?!

HJÄLP!!!

jag får nästan varje dag, eller åtminstonne några gånger i veckan, frågan hur det känns att fredrik jobbar sådana tider som han gör.. framför allt nu när sommarschemat är igång och det endast är kvällar som ska jobbas.
för min del spelar det inte så stor roll. det är nog en vanesak skulle jag tro. fast jag visste ju iofs vad jag gav min in på eftersom jag själv var i restaurangbranchen när vi träffades.
jag tror det är svårt för en person som inte är insatt i det hela att förstå hur man kan stå ut med det. men ibalnd kan jag undra hur folk orkar jobba 7-16 måndag-fredag..? för mig är inte det "normalt", utan det är restaurangtider som är grejen.

det är nästan lite som med dagens kändisar. kändisar blir tillsammans med kändisar för dom vet vad det handlar om. det är samma med restaurangfolk. dom dras till varandra för man vet vad det handlar om, arbetstider osv.

Det är i alla fall vad jag tycker..

Nu har det gått så långt att jag till och med funderar på att sälja min balklänning!
Det enda som hindrar mig är att jag älskar den så mycket, och jag vet att jag skulle sakna den om jag nu fick sålt den!

Det är svårt att skiljas från något som håller en kär!

På jobbet förut stod jag och tänkte lite för mig själv, som vanligt.
Kom och tänka på det här med ex.
Fatta hur skönt det hade varit om vi var mer som pingvinerna.. Dom har EN enda stor kärlek i livet. När dom har hittat sin partner så håller dom sig till varandra resten av livet.
Då slipper man det här med jobbiga ex.
Har man barn tillsammans slipper man allt krångel det kan bli när man går isär, osv...

Ja, det är ju bara jag.
Vad tycker du/ni?

Sitter i köket och tittar ut på regnet genom fönstret.

Det gick precis förbi ett par i ca 50-års åldern.
Jag vet att dom bor ihop, men om dom är gifta eller så har jag ingen aning om. Det komiska med det hela är att han cyklar alltid eller kanske i enstaka fall tar bilen (när han är nykter) och hon går. Det är alltid på detta viset. Han kommer på sin cykel i sin egen takt och hon kommer gåendes några 50-100 meter bakom i sin takt.

Detta är något jag laggt märke till eftersom dom bor längre ner på samma gata som jag bor.
Har aldrig sett dom gå tillsammans en enda gång.

Finns det något sådant här "udda" par där du bor?

Det här med att se sport på tv har aldrig varit min grej, eller okej, fotboll. Fast det var för några år sedan. Dock så har Fredrik tittat på hockey SM nu denna veckan, vilket har lett till att jag också har tittat lite halvt och halvt.

Det sjuka med det hela och dit jag vill komma med detta inlägget är att när jag väl tittar på tv:n så blir jag helt inne i spelet. "gapar och skriker" och suckar högt när inte pucken går i mål för rätt lag, blir irriterad när det händer något som jag inte tycker är passande och när det blir gruff utan någon anledning.

Detta är verkligen inte jag egentligen.
Enda gången jag blir sådan är om jag blir riktigt arg eller dylikt.

Är detta verkligen normalt?

Jag är grymt sugen på en ny design här på min blogg.
Om jag hade kunnat det här med hemsidor och design hade jag verkligen inte haft denna tråkiga som jag har nu. Tyvärr är jag ju då helt värdelös. Så om ingen snäll själ vill göra en ny till mig ;) så får ni se denna tråkiga varje gång ni är inne och läser :P
Man kanske skulle ta en snabbkurs? haha :P

Tittar på en dokumentär på 5:an som handlar om kärlek mellan syskon, och då menar jag äkta kärlek. Det är två syskonpar, ett från Skottland och ett från USA.
Dom från Skottland har bott ihop i nio månader men ska bli åtalade eftersom det är olagligt. Så under tiden får dom varken träffa eller prata med varandra.
Dom i USA har varsin partner som dom är gifta med och har även barn. Nu har bordern lämnat sin fru och ska flytta till en lägenhet. Efter några månader ska hon skilja sig och sedan flytta till en egen lägenhet.
Efter ett år ska dom flytta ihop.

Jag har lite svårt att förstå mig på det där. Helt ärligt. Jag skulle aldrig ens tänka sådana tankar om min bror. Finns verkligen inte i min värld. Detta verkligen äcklar mig! Absolut inte kusiner heller. Och det är helt lagligt. Hur sjukt är inte det?

Vad tycker du om det? Att vara tillsammans med ett syskon..

Efter många funderingar och diskusitioner är vi nog nästan helt säkra på att byta bostad är ett bra beslut.
Vad ska vi med en trea till? Vi behöver egentligen inte extrarummet. Bara vi hittar en lägenhet med stort kök så är det bara att köra, haha.
Så vi har bestämt oss för att hitta en lite större tvåa. Sen med tanke på vad framtiden kan komma att erbjuda så är en tvåa bäst.
Viktigaste punkten är att få ner hyran.
Så vi får se om vi hittar något lockande. Det är ju inte direkt så att vi ska flytta imorgon utan det får ju bli när vi hittar något som vi tycker är bra.

Vi får se vad som sker...