22.17
Det blåser, blåser och nästan stormar ute, eller det gjorde det igår och har gjort det nästan hela dagen idag.
Har balkongdörren öppen nu medans jag sitter här, så jag får in lite frisk luft, men även lite kyla. Lägenheten är en av dom varmaste jag bott i, är ju inte flera än 3 men i alla fall, haha. Fast kan ju kanske bero på att den ligger ovanför bageriet.
Nu när jag suttit här ett tag och funderat på vad jag ska skriva så hör jag fåglarna kvittra. Det är något jag inte hört på flera dagar. Är det ett tecken på bättre väder kanske? Man kan ju alltid hoppas.
Vaknade vid halv 9 imorse av att några utav alla studenter var nere på stan och, jag antar att dom hade en av sina bästa stunder i livet. Det var i alla fall ett himla väsen på som alla, haha, men jag klandrar dom inte. Fulla och glada, precis som det ska vara på studenten.
I och med att Växjö är en liten större stad, eller i alla fall med flera än en gymnasieskola, så började studenterna att springa ut redan i måndags, och imorgon är det dags för min kära arbetskollega Natascha att springa ut. Hurra till henne!
Den 13:e är det exakt ett år sedan studenten, och just nu under denna perioden som är nu känner jag faktiskt avund för dom som det äntligen är dags för. Sista dagen i tryggget och första klivet in i vuxenvärlden. Ja, avund är vad jag känner. Jag önskar jag kunde få uppleva studenten en gång till. Kanske är det för att man saknar allt och alla så fruktansvärt mycket, vännerna och den tiden man fick tillsammans.
Det finns inget jag ångrar, inte mer än att jag kanske kunde ha gått ett steg längre än vad jag verkligen gjorde, tagit ut svängarna lite mer. Dock är det ju för sent för det nu.
Här sitter jag nu idag, i Växjö, med världens underbaraste pojkvänn och sambo. Men dock är det endast det som känns bra för tillfället. Jag har ett jobb jag inte trivs med, chefen är en idiot, dock bra arbetskollegor (dom flesta), alla dom bästa människorna finns i Skara/Lidköping med omnejd, har blivit fet och allt känns bara blä.
Det finns så mycket jag skulle vilja göra, men är ju faktiskt ett steg närmare. Barkursen är ju en utav dom sakerna att se fram emot. Kanske kommer det bli en flytt inom några månader, fortfarande inget bestämt, men kanske om allt löser sig som vi vill. Nästa sommar SKA jag jobba antigen på kusten eller utomlands och så är det bara. Sandra, så är det du och jag som gäller <3
. . . . .
Har tyvärr upptäckt att jag måste ändra lite i planerna på mina fester, att ekonomin inte kommer hålla. OM jag nu inte råkar ha lite flyt för en gångs skull. Dock har jag fortfarande inte hittat något ställe til min fest och det börjar kännas lite varmt i brallan måste jag erkänna. Så imorgon är det vårdcentralen och kommunen som står först på kö.
Nu är det allt dags för en dusch, käka lite och vänta på att älskpälsk ska komma hem <3
Tjingeling.
Har balkongdörren öppen nu medans jag sitter här, så jag får in lite frisk luft, men även lite kyla. Lägenheten är en av dom varmaste jag bott i, är ju inte flera än 3 men i alla fall, haha. Fast kan ju kanske bero på att den ligger ovanför bageriet.
Nu när jag suttit här ett tag och funderat på vad jag ska skriva så hör jag fåglarna kvittra. Det är något jag inte hört på flera dagar. Är det ett tecken på bättre väder kanske? Man kan ju alltid hoppas.
Vaknade vid halv 9 imorse av att några utav alla studenter var nere på stan och, jag antar att dom hade en av sina bästa stunder i livet. Det var i alla fall ett himla väsen på som alla, haha, men jag klandrar dom inte. Fulla och glada, precis som det ska vara på studenten.
I och med att Växjö är en liten större stad, eller i alla fall med flera än en gymnasieskola, så började studenterna att springa ut redan i måndags, och imorgon är det dags för min kära arbetskollega Natascha att springa ut. Hurra till henne!
Den 13:e är det exakt ett år sedan studenten, och just nu under denna perioden som är nu känner jag faktiskt avund för dom som det äntligen är dags för. Sista dagen i tryggget och första klivet in i vuxenvärlden. Ja, avund är vad jag känner. Jag önskar jag kunde få uppleva studenten en gång till. Kanske är det för att man saknar allt och alla så fruktansvärt mycket, vännerna och den tiden man fick tillsammans.
Det finns inget jag ångrar, inte mer än att jag kanske kunde ha gått ett steg längre än vad jag verkligen gjorde, tagit ut svängarna lite mer. Dock är det ju för sent för det nu.
Här sitter jag nu idag, i Växjö, med världens underbaraste pojkvänn och sambo. Men dock är det endast det som känns bra för tillfället. Jag har ett jobb jag inte trivs med, chefen är en idiot, dock bra arbetskollegor (dom flesta), alla dom bästa människorna finns i Skara/Lidköping med omnejd, har blivit fet och allt känns bara blä.
Det finns så mycket jag skulle vilja göra, men är ju faktiskt ett steg närmare. Barkursen är ju en utav dom sakerna att se fram emot. Kanske kommer det bli en flytt inom några månader, fortfarande inget bestämt, men kanske om allt löser sig som vi vill. Nästa sommar SKA jag jobba antigen på kusten eller utomlands och så är det bara. Sandra, så är det du och jag som gäller <3
. . . . .
Har tyvärr upptäckt att jag måste ändra lite i planerna på mina fester, att ekonomin inte kommer hålla. OM jag nu inte råkar ha lite flyt för en gångs skull. Dock har jag fortfarande inte hittat något ställe til min fest och det börjar kännas lite varmt i brallan måste jag erkänna. Så imorgon är det vårdcentralen och kommunen som står först på kö.
Nu är det allt dags för en dusch, käka lite och vänta på att älskpälsk ska komma hem <3
Tjingeling.
Kommentarer
Postat av: Sandra
FAN VAD JAG SAKNAR DIG!!!
Trackback
