Feeling down
Det är nu det känns som att jag är ute efter allas sympati och medlidande, men det är jag verkligen inte. Det är det sista jag vill.
Känner bara att jag måste få ur mig lite och här är ett bra ställe.
Ni som läser får ta detta inlägg som ni vill. Jag bryr mig inte. Helt ärligt så gör jag inte det.
Ni vet sådan dagar då ingenting betyder något, allt känns helt meningslöst och man undrar varför man egentligen existerar. Det har jag idag. Måste dock erkänna att jag inte är förvånad. Har mått ganska dåligt ett tag och har nästan bara väntat på att det ska "bryta ut",
och idag blev det den dagen.
Nu var det ändå ganska länge sedan jag hade en riktig down, fast denna kommer inte bli så extrem. Jag vet att det kanske låter konstigt, men jag känner sånt. Tyvärr finns det inget jag kan göra för att stoppa det.
Det bara kommer och efter några dagar försvinner det igen och jag mår toppen.
Mina vänner som läser detta kommer att tänka, "men hon ser ju ut att må som vanligt." Jo, det kanske jag ser ut som, men inte om du tittar under ytan.
Vet inte varför jag blir sån här ibland, men det är något som har kommit efter alla operationer, eller efter den första och sen blev det värre. Nu har det faktiskt blivit bättre, efter sista operationen. Men detta orkar jag faktiskt inte skriva om nu. Det får bli en annan gång.
Något positivt i alla fall är att vi bestämt oss för att vänta med att åka till IKEA till nästa lön. Då blir det mer pengar och mer att handla. Så denna månaden är det bara lägga undan några tusen och ännu mer nästa. Så blir det en riktit stor shoping. Så har jag kanske råd att handla dom där kläderna jag vill, haha. Lite måste man ju unna sig ibland.
Kan ju även passa på att kladda ner att på söndag ska jag till Borås och hämta stolarna. Kommer bli riktigt nice.
Nu ska jag poppa popcorn, dyka ner i soffan under täcket och mysa.
//M
